Den 12 april bjöd Afasiföreningen in anhöriga till en träff. 17 personer deltog på mötet.
Anhörigkonsulenter Ulla Talus och Catharina Ericsson var inbjudna för att berätta om sin verksamhet och vad de kan erbjuda för stöd till anhöriga.
De berättar att alla kommuner är skyldiga att ge anhörigstöd. Ulla arbetar med anhöriga till personer mellan 18-65 år och Catharina till personer över 65 år. De samverkar med psykiatrin och habiliteringen samt med olika intresseorganisationer. De håller även utbildning i Första Hjälpen till psykisk hälsa.
Hittills
har det varit mest insatser till anhöriga till personer med demens men stödet gäller alla vårdgrupper. För anhöriga till personer med demens har de haft anhöriggrupper med 9-10 personer var 14:e dag i 2 terminer som sedan övergått till vängrupper. Nu har de en tanke på att
göra samma till anhöriga till personer som fått stroke. Detta ska i så fall påbörjas efter strokeskolan. Ulla och Catharina ska etablera en kontakt med nya
strokesjuksköterskan Anne-Marie som
börjar nu i maj.
Vidare berättar de att ett deltagande i en anhöriggrupp innebär att få träffa andra i samma situation, få råd och stöd och kunskap. Det är alltid gruppens behov som styr.
Temaveckor som Funkisveckan, Seniorveckan och Äldreveckan är något som brukar anordnas under året för äldre personer, anhöriga och personer med funktionsvariationer.
Ulla och Catharina berättar att anhörigföreningen i Örnsköldsvik vänder sig till alla och att de just nu jobbar i studiecirkelform med specifika frågeställningar.
 |
| Anhörigkonsulenterna Ulla Talus och Catharina Ericsson |
Logoped Ulla Johansson var också inbjuden till möte. Hon tog upp frågor som:
Vad menas med kommunikation?
Vad händer i familjer där en person får afasi?
Hon menar att det är viktigt att få fortsätta vara delaktig trots att språket inte finns eller är delvis borta. Att hitta sätt att förmedla sig på om inte orden finns blir viktigt menar hon. Det kan vara genom att till exempel använda papper och penna,
rita, skriva, bilder, gester (som ofta blir mer korrekta än ord), skriva stödord
om det man pratar om.
Det är viktigt att få tid att formulera sig och att tänka innan man blir
avbruten. Personen behöver ofta en längre tid till att tänka och hitta ord. Försök ha
ögonkontakt och skapa en optimal samtalssituation genom lugn miljö och undvik
störande moment. Att ta ner sitt eget taltempo blir också viktigt så att personen hinner uppfatta vad som blir sagt. Bekräfta att man
uppfattat det personen vill säga och låtsas inte att man förstått, säger Ulla Johansson.
Anhöriga får ofta bli språktolk i sociala sammanhang och mot myndigheter vilket kan blir en ovan situation för den anhörige och en sorg för den som har språkstörning eftersom den inte känner sig lika delaktig som tidigare. Ofta kan familjen känna en ensamhet och familjerollerna kan förändras. Hur var personen innan, hur var familjerollerna innan och hur har det blivit i och med sjukdomen?
Personen kan också ha nedsatta kognitiva funktioner som ytterligare försvårar, menar Ulla Johansson. Hon tycker att det är bra med föreningsstöd för hela familjen och att det är viktigt att ha roligt tillsammans. Hon säger att det är lätt att anhöriga tar över, men att det är viktigt att personen med språkstörning får komma till tals och får göra egna val.
 |
| Logoped Ulla Johansson |
Mötet avslutas med fika med goda mackor och blommor delas ut till de som talat under kvällen.
 |
| Några av mötesdeltagarna |
 |
| Några av mötesdeltagarna |
Text: Maj-Britt Berglund Nyström och Maria Häggström
Foto: Lisbeth Forslund
