Ibland blir ordvalet fel och en annan gång är kunskapen för liten. Jag ber er som läst föregående blogg att istället för sista stycket ta till er denna rättelse...
Sista stycket börjar så här: Rehabilitering efter en språkskada, oavsett om det är efter en Stroke eller annat, har varit, och är fortfarande mycket dålig osv...
Jag vill ändra det till: Språkrehabilitering hos logoped får alla som behöver oftast just efter insjuknandet. Ibland kan det vara bra att vänta in en senare tidpunkt för detta.
Är personens vårdtid på sjukhuset avslutad så är det inget hinder. För språkträning räcker det att man kontaktar logopedmottagningen. Remiss behövs inte. Något som jag felaktigt skrivit i artikeln.
När logopeden anser att inte det går att erövra mer av språket så rekommenderas personen till Afasiföreningens verksamhet för att uppehålla de framgångar som uppnåtts. Utan fortsatt träning sjunker språket sakta tillbaka till utgångsläget efter skadetillfället.
Önskvärt vore att Hälsocentralerna vore utrustade med språkteam eller kommunikationsteam liksom de också har rehabiliteringsteam för de som fått förlamningsskador. De som drabbas av både förlamnings- och språkskador har också rätt att kunna leva ett fullvärdigt liv med kommunikation av något slag. ”Alla kan inte tala men alla kan kommunicera”.
Därefter kommer slutfrasen: Målet för studiecirkeln...
Det kändes bra att få klarhet i hur det egentligen förhåller sig med språklig rehabilitering. Tack för responsen på blogg inlägget.
Brita Sandin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar