Besök på Örnsköldsviks nya Brandstation

Studiebesöket var nytt för alla i Måndagsgruppen. När vi, måndag 10:e februari, kom körande på Vikingagatan mot rondellen såg vi husets torn och gissade att där inne någonstans är nog ingången.
Väl inne i tornet, som var en hall med mycket ljus, en soffgrupp och många dörrar åt olika håll, välkomnades vi av brandingenjörerna Arne Berggren och Jonas Hägglund. Redan från början vill jag poängtera att det var ett fantastiskt besök. Välorganiserat och i långsam takt så alla kunde se, höra och ställa frågor.
Vi var en grupp på 18 personer som bestod av 4 i rullstol, två med rullatorer och nåra assistenter och anhöriga som delades upp i två grupper.
Först fick vi, med hjälp av de bilder som tapetseras på väggarna i hallen, en tillbakablick på brandväsendet i Örnsköldsvik.
Därefter hur tankarna löpt under den långa tid som projekteringen av brandstationen tagit. Allt var i detalj uttänkt. Varje utrymme, varje arbetsredskap, förvaring av kläder, tvätt och rengöring. Ja, dammfritt är nog ett bra ord att använda för brandstationens interiör. Till och med garagehallen med alla bilarna, gamla som nya  var skinande rena .
Det imponerade. Efter nära två timmars rundvandring samlades vi i en lektionsal till ett välsmakande kaffe. Till det hembakta bullar som vår "Ulla" hade med sig. Här kunde de sista frågorna ställas innan vi tackade Arne och Jonas för en mycket intressant eftermiddag.

Text; Brita Sandin

Ett tillägg till föregående blogginlägg om språkträning med hjälp av iPad

Ibland blir ordvalet fel och en annan gång är kunskapen för liten. Jag ber er som läst föregående blogg att istället för sista stycket ta till er denna rättelse...

Sista stycket börjar så här: Rehabilitering efter en språkskada, oavsett om det är efter en Stroke eller annat, har varit, och är fortfarande mycket dålig osv...

Jag vill ändra det till: Språkrehabilitering hos logoped får alla som behöver oftast just efter insjuknandet. Ibland kan det vara bra att vänta in en senare tidpunkt för detta.

Är personens vårdtid på sjukhuset avslutad så är det inget hinder. För språkträning räcker det att man kontaktar logopedmottagningen. Remiss behövs inte. Något som jag felaktigt skrivit i artikeln.

När logopeden anser att inte det går att erövra mer av språket så rekommenderas personen till Afasiföreningens verksamhet för att uppehålla de framgångar som uppnåtts. Utan fortsatt träning sjunker språket sakta tillbaka till utgångsläget efter skadetillfället.

Önskvärt vore att Hälsocentralerna vore utrustade med språkteam eller kommunikationsteam liksom de också har rehabiliteringsteam för de som fått förlamningsskador. De som drabbas av både förlamnings- och språkskador har också rätt att kunna leva ett fullvärdigt liv med kommunikation av något slag. ”Alla kan inte tala men alla kan kommunicera”.   

Därefter kommer slutfrasen: Målet för studiecirkeln...

Det kändes bra att få klarhet i hur det egentligen förhåller sig med språklig rehabilitering. Tack för responsen på blogg inlägget.

Brita Sandin

Nu har studiecirkeln om pekplattan, iPad, startat.

Här sitter vår ledare Maj-Britt Berglund Nyström, koncentrerad med en del av gruppen. Hon är spänd på om allt tekniskt fungerar. En deltagare är faktiskt sjuk men kan följa lektionen på sin pekplatta via Skype. Helt fantastiskt.

Vi är nio deltagare och genomför studiecirkeln i Studieförbundet Vuxenskolans regi och i deras lokaler.



Vid vår andra sammankomst började passet med att logoped Annika Holmgren, "direkt logoped" i Gullänget inledde med att berätta om språkstörningar och hur de kan rehabiliteras.

Via en dator och styrkanon visas bilderna allt eftersom. Temat över hennes föredrag är; ”Alla kan inte tala men alla kan kommunicera”. Hon tar upp olika nivåer i funktionsnedsättningar och går därefter in på olika former av rehabilitering. Vi får en historik över hur synen på rehabilitering har förändrats under åren från 1970-talet fram till idag. Sist beskriver hon tydligt vad AKK, ”Alternativ och Kompletterande Kommunikation” står för.

Att deltagarna är berörda av hennes fördrag går det inte att ta miste på. Vid den efterföljande kaffestunden var det plats för frågor.

Hennes föredrag borde Världsfärdsförvaltningens biståndshandledare först och främst men även alla andra som är berörda på förvaltningen få möjlighet att ta del av. Det var vi ense om.

Rehabilitering efter en språkskada, oavsett om det är efter en Stroke eller annat, har varit och är fortfarande mycket dålig.

I och med att personer med språkskada skrivs ut från sjukhuset och övergår till Hälsocentralernas vård upphör den.

Endast mycket påstridiga anhöriga kan ibland lyckas med konststycket att få en läkare att skriva en remiss för fortsatt språkrehabilitering hos en logoped vid sjukhuset.

Dock, vad hjälper det när språkskadan är något en person måste leva med resten av livet. Tränas den inte regelbundet livet ut så försvinner färdigheterna i att uttrycka sig eftersom det dagliga livet inte utmanar till språklig ansträngning.

Målet för studiecirkeln med att anhöriga lär sig är att hantera kommunikationsprogrammet Comai så att det kan användas dagligen inom familjen och tillsammans med vänner.

Den språkskadade behöver inte sitta med i sällskap utan att kunna uttrycka sig. 

Initiativtagare till studiecirkeln är vår ordförande, Bertil Forslund, som här kollar att tekniken fungerar före föreläsningen tillsammans med Annika Holmgren.

Text: Brita Sandin.  Bild: Marianne Lundblad.